Främlingar
Vi känns som främlingar inför varandra. Och vi famlar och missförstår. Jag vänder ut och in på mig själv för jag vill inte ha det såhär. Vi sårar varandra, och vi gör om det igen. Ett liv, det är vad vi har och vi är inte samma nu som då. Livet kantas och formas av människor och händelser. Du var min händelse, du var min person.
Vad var det som hände och varför gör livet såhär mot oss? Hur kan någon som är en bit av mig bli en främling. Hur kan en sådan kyla gro bland den varmaste kärleken? Ta en stund fundera! Det är ett läskigt fenomen det där, ja att bli tagen förgivet. Ja att ta varandra förgivet. Nej det är så fel. Något som känns så självklart finns plötsligt inte mer.
Tomt
Man går vidare. Vardagen rullar på och dagar blir veckor som kommer bli månader. Mest skrämmande kanske det är hur fort det går. Nya händelser och nya personer. Ta lärdom, känna lyckan i det man har och sträva efter möjligheterna. Jag är posetiv, det går om man vill. Det går sålänge man inte begränsar sig själv. Jag har livet framför mina fötter. Jag ska ta alla chanser jag får. Men du är saknad, och jag älskar dig.
Nu tar jag på mig mina favoritvantar och går ut på en lång och skön kvällspromenad.
.
