Fräcka Fröken

Jag vet inte vad som hände, men känslorna fyllde min kropp tills det inte fanns plats för mer. Jag visste att jag skulle lämna mitt hem för gott. Allt var som förut fast egentligen ingenting. Jag kollade ut igenom samma fönster, samma gungställning där båda våra barn gungat igenom sommaren. Men nu var det fullt med snö och ingenting är detsamma nu som då. Han som gick omkring och jag gick någonstans en bit ifrån. Jag fingrade på allt och inget och allt kändes diffust och avlägset. Låten spelades i bakrunden, som jag älskade och fick dig att älska. Kartongen fylldes sakta med meningslösa prylar. Det kändes rätt men tårarna rann och det kändes som det inte fanns något stopp. Allt har gått för fort men det ändrar ingenting. Jag är tacksam för vad jag nu gett mig själv möjlighet till. Det fanns faktist ett stopp. Och nu står vi där vi står och vi får se vart vi hamnar.

Men jag lämnar med glädje den här dagen bakom mig.

Någon ny övertygade dig, men det är faktist det som kallas livet. Inget går att planera, det tror inte jag. Jag skulle nog inte våga kasta mig in i något nytt. Jag vill inte. Men du är du och jag är jag. Och jag vill få vara just jag nu, komma på vem det faktist är och kan vara. Kunna bli. Jag vill utvecklas, jag vill känna och vara. Jag vill växa och drömma. Jag kommer aldrig se med sorgsen blick bakåt. Jag har haft helt fantastiska år och utvecklats enormt. Men nu behöver vi gå åt varsitt håll i livet för att komma vidare. Det är bara något som sker ibland, som man får acceptera. En ny oändlig möjlighet...

Jag är stark, starkare än vad jag själv kunnat ana.

 




 
Jag siktar mot toppen så långt jag kan nå