Fräcka Fröken

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd


Det pendlar men jag börjar komma till insikt. Jag vet att jag gör rätt. Dock är det något som gnager. Men jag tror jag fokuserar på mig nu. Jag är stark och jag fixar det här. Ensam eller inte, det är jag som ska klara det här fallet och ta mig upp igen. Oberoende, bara jag. Jag kan om jag vill. Och just nu finns det inget som är större än viljan i min kropp.

Jag vill ha rörelse och värme omkring mig, då mår jag som bäst. Från människor som jag gillar. Visst kan jag oroa mig för ensamheten. Eller ärligt talat, jag är livrädd! Det skrämmer skiten ur mig ibland, men det är bara ta ett djupt andetag. För jag kommer fixa även det. Jag ska ro om mig själv. När jag inte har någon, inga barn och ingen annan som kan förgylla mina dagar med mig får jag göra de själv. Jag ska börja träna igen, jag ska sätta mig ner och fundera på vad jag vill göra. Nu får jag tid, då är jag skyldig mig själv att göra något bra av den. Vad vill jag göra, vad vill jag bli, vart vill jag komma Och vem vill jag vara?