Mörkret
Det har mörknat, det är skönt för det innebär att dagen snart är gjord och en ny påväg. Men stämningen blir en annan och jag får tid över. Tid som jag för tillfället inte ens vet om jag vill ha. Jag vill inte hinna tänka.
Jag har tänkt och grubblat så mycket, för mycket. Jag känner mig så mätt på det att jag blir spyfärdig. Jag ger mig nya tankebekymmer. Varför jag gör så mot mig själv är en gåta. Det kan vara något dåligt, det kan bli något bra. Jag försöker hejda mig. Tiden har förändrats allt för snabbt!
Jag tror kanske att jag bara försöker lura mig själv till lycka. Men det blir ett bakslag, jag får motsatt effekt.
Jag kan inte rädda mig själv från smärta. Jag tror jag försökte men inser nu att jag kanske gjorde det värre.
Men om man inte chansar vinner man aldrig.
