Never say never
Sitter framför brasan, nybadad och inväntar. Jag vet inte riktigt vad jag väntar på, men jag hoppas det är något bra. Jag vill att tiden ska springa och ta med mig i farten. Det är en skum känsla att må så himla bra, och sen precis tvärtom. Jag känner mig yr av den här bergochdalbanan. Vill kliva av och vara framme, ta vid någonstans vid fortsättningen på historian. Men jag fångar alla skratt och topparna lever jag länge på, man får lära sig konsten. Det finns så otroligt mycket i mitt liv som är bättre än någonsin. Jag ska ta vara på det och bygga vidare. Tåget har gått, och nu väntar jag på nästa stopp.
Kommentarer
Trackback
