Fräcka Fröken

Det förflutna känns som ett stort tomrum och framtiden känns diffus. Men vad gör det när nutid känns underbart?

Alla hårda ord du kastar på mig om det som varit, alla åren som gått. Du smutsar ner det, trampar sönder det. Det var mitt liv, det var jag. Du skriker så jag knappt hör vad du säger. Jag är inte värd mer än skiten under dina skor jag förstår det, det behövs ingen analys av det du säger. Det är hårt och elakt. Ibland är nog det bästa att avsluta kärlek och bryta helt för att stoppa minnen i bagaget och gå vidare. Men nu ska vi dras med varandra mer eller mindre i resten av våra liv. För vi har något gemensamt, våra gener är sammanvävda i två helt underbara individer. Du pratar om att det är krig, så fort jag sätter ner foten blir det krig. Sen frågar folk förundrat varför jag ger med mig, ställer upp och ständigt viker mig. Ja mitt svar är väl att jag inte har haft varken ork eller lust att kriga. Jag anser att de finns två som kan ta stryk av det och att det då inte finns någon möjlig segrare, bara förlorare.

Men jag har nu insett att jag måste stå stark.
Nu har jag satt ner foten, det låter lätt men jag lovar det är allt annat.

Barnen sussar sött och jag älskar dom så det gör ont i hjärtat.
Jag är i en fas i livet där jag bara vill få njuta av den lyckan jag är i just nu.
För jag är underbart lycklig med dig och med barnen.
 ♥ 


Det här är slutet på resan och början på en ny