Fräcka Fröken

Är så trött, en natt med orolig sömn sätter sina spår.
Ska slänga mitt stora hjärta i sängen nu och sen mig själv i soffan.



Ibland undrar jag om det är rädslan som spelar mig ett spratt eller om det kan vara så att min intiution försöker säga mig någonting.

 

Barnen är hemma igen och först då känner jag mig hel.
Något av mig saknas när jag inte har dom vid min sida.
Jag saknar livet där jag får tillbringa varje dag med mina hjärtan.


Jag saknar att känna mig som en del i en egen familj. Det känns konstigt att ha varit där men nu är så långt borta. Jag är en människa som verkligen älskar familjelivet mer än något annat. Så inte är det konstigt att det finns ett tomrum inom mig?

Det känns ibland som jag hamnat fel men jag vet att jag måste befinna mig här. Jag vet att jag måste ta mig igenom en mängd av olika faser och låta tiden ha sin gång innan jag hamnar där igen. För jag kommer komma dit, när det är meningen att jag och barnen ska vara där igen. Jag tror så sant som det är sakt att det kommer när tiden är mogen. Men ibland vill man bara snabbspola. Jag saknar att leva ett familjeliv, jag saknar att få pussa mina barn godnatt varje kväll. Jag saknar tryggheten. Men jag vet att jag gjort rätt, jag är mamma till dom finaste änglarna så jag vet också att mitt liv kommer innehålla mycket lycka. Dessutom finns det känslor i mig kropp som utvecklats till att jag älskar en ny människa. Det är stort för mig.