Lycka & sorg
Vi pratades vid igår. Jag kände en lycka i min kropp, det var vänlighet och det var faktist skratt. Någon som varit hela min värld och mitt allt är nu långt borta. Och allt jag vill ha nu är respekt. Jag kände det igår och det var underbart. Men man ska akta sig att ta ut segern i förskott. Idag kom ett nytt samtal, och tårar kom som vanligt. Man undrar hur länge man ska orka, och svaret är nog att en människa envis och stark klarar sig ända till slutet. Jag vet att jag gör det. Jag önskar bara att jag fick säga att en del av mitt hjärta alltid kommer älska dig. Och även om jag vet att du sa så även till mig är jag nu ganska övertygad om motsatsen. Det gör inget. Jag vet att jag för stunden har en orimlig önskan, men jag längtar så efter att ha dig som min vän. Du har alltid varit det och det känns vissa dagar konstigt och tomt. Jag saknar inte dig så som i kärlekens perspektiv. Men en sorts självsfrände och bästa vän är förlorad. Jag måste få sörja det. Jag måste få bli ledsen när du om någon ger hårda ord och en kall yta.
Ett annat samtal igår gav mig också värme. Men den värmen består.
Riktar in mig på det posetiva.
Ikväll blir det mys med barnen, mys med dig.
♥
