Nedstämd
Min äldsta ängel var trött och riktigt nedstämd när jag hämtade henne. Det gjorde ont att se henne så. Hon är verkligen en del av mig. Hennes glädje är min glädje, hennes smärta är min smärta! Försöker göra allt jag kan för henne, försöker bygga en relation där hon ska känna att hon kan prata om allt, och där alla känslor är välkomna.
När lugnet lagt sig och mina hjärtan sussar sött kan ja inte låta bli att låta tårarna komma. Inte för att jag är olycklig. Men att se någon man älskar så frutkansvärt obeskrivligt mycket må dåligt, då känner jag mig fullkomligt maktlös. Jag skulle dö för mina barn, jag skulle göra precis vad som helst. Det finns inget som är starkare än kärleken till dom. Mitt band till mina flickor har om möjligt stärkts ännu mer sista månaderna nu. Det är dom och jag. Och ibland blir man matt av bara tanken på allt som hänt på så kort tid. På alla nya intryck, och då inser vad barnen gått och faktist fortfarande går igenom. Det är en ständig förändring. Det är inte lätt att va liten ibland, inte heller att vara vuxen. Men jag tror att för att kunna känna en äkta lycka måste man också släppa in obehaget. Så det blev en Söndag med en del obehag. Men om vi bara tar itu med det direkt så är jag övertygad om att lyckan som kommer sen då är starkare.
När något berör mitt hjärta så det gör ont, då vill jag dra mig undan. Men jag vill att du ska finnas där. För jag vill kunna ta klivet nu att lita på dig fullt ut. Vi tror på framtiden både du och jag, du är så fin.
Nu ska jag gå in och bara titta på mina mirakel en stund innan jag går och lägger mig. Imorgon är en ny dag. Ny energi och nya möjligheter. Mycket som händer, jag har skickat iväg några jobbansökningar, börjat kolla upp lite inför sommaren. Mest för att hålla alla dörrar öppna. Jag har lagt en intresseanmälan på en 4:a. Men lusten att flytta och försöka bygga upp ett nytt hem igen känns långt borta. Men vi tar en dag i taget. Allt kommer bli bra. Jag litar på mig själv, jag reder ut det här. Den här veckan ska ägnas helt åt mina barn. På Onsdag har jag en 4 åring här hemma, helt otroligt. Snart fyra år sedan jag fick dig på mitt bröst och jag tittade på din pappa och såg hur en lyckotår rann på hans kind. DEN känslan som fyllde min kropp just då kommer alltid finnas i mitt hjärta. Livet är en gåva!
I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
