Klar
Gårdagen gick bra
Erik körde in mig och snart låg jag på operationsbordet och narkossköterskan tog väl hand om mig.
Vaknade och mådde väldigt bra, tjuttrade med läkaren och frid och fröjd efter omständigheterna.
Men värken kom ifatt mig, och när dom skulle ha upp mig första gången försökte ja som vanligt sätta mig upp med hjälp av magmusklerna. Jag skrek rätt ut och tårarna sprutade och efter de va de rätt mycket smärtlindring som gick in i min kropp.
Men kan säga att väldigt mycket handlar om teknik, sålänge jag gör rätt slipper jag smärtan relativt bra.
Nu ligger jag skönt i soffan och känner ingen smärta alls för tilfället.
Tur att jag har min underbara karl hade aldrig klarat det annars.
Igår när ja vaknade rann tårarna, en blandning av oerhörd lycka och smärta. Mycket känslor. Och allt jag ville var att ha honom vid min sida.
Han är bäst på alla sätt och vis.
Nu har han nyss fått böka upp mig från sängen till soffan. Men fick iaf sova bra mellan 22-03 så ja ska nog inte klaga.
Mest ont gör de i en uttröttad rygg just nu och svullnaden har kommit och hälsat på.
Lite rädd för att va ensam hela dagarna nu i början, för de finns inte att jag reser på mig själv.
Men jag måste verkligen understryka, och det kommer från hjärtat: Vilka underbara själar till människor jag har omkring mig. Som hör av sig, erbjuder sin hjälp och sällskap- Det betyder oerhört mycket för mig!
