Trött i hjärnan
10 dagar efter operationen och dom 2 sista dagarna har det hänt massor.
Jag kan sova som jag vill, röra mig nästan som jag vill. Jätte skönt.
Annars är det tyvärr lite av en skitdag. Jag har lite bekymmer och jag vet inte hur jag ska reda ut det riktigt.
Jag hatar när det kommer saker som suger energi när jag bara vill lägga den på något helt annat. Papper hit och papper dit. Bekymmer och strul som jag verkligen inte vill ha. Ensamstående student med två barn är inte alltid en dans på rosor. Men vad gör det när allt kommer omkring. Jag är glad att jag står där jag står idag och det är värt allt slit det ibland ger.
Barnen och jag har haft fantastiska dagar. Och det är bra tur jag har dom, för trots allt så har jag haft en eftermiddag med mys och bus och skratt. Höra Molly säga att hon älskar mig mitt i pannkaksätandet kan förgylla även en tuff kväll. Älskade underbara ungar, dom är mitt allt i livet. Mitt i allt det vardagliga är det alltid de som är de ända viktiga och som i slutändan betyder något.
