Botten
Det finns inga ord.
Jag vet inte vad jagt ska säga, känna eller bete mig.
Jag vill inte vara ensam och samtidigt är det de enda jag vill.
Jag har aldrig någonsin varit så rädd och panikslagen som jag blev igår.
Jag har ont i magen, känner mig alldeles tom.
Tömd på känslor och energi.
En människa jag älskar över allt annat, som skrämde mig mer än vad någon tidigare har gjort, blev medvetslös framför mina ögon. Jag kan inte ens placera allt som hände igår i rätt luckor. Bara att jag skrek i ren panik och grät samtidigt som jag försökte hålla något slags fokus. Poliser, ambulans.
Den här bloggen känns inte rolig längre.
Kanske för att mitt liv har svårt att komma på fötter och i balans.
Jag har det så fantastiskt bra, samtidigt som kaoset påminner om och om igen.
Hoppas alla mammor haft en bra dag iaf
Huvudsaken idag är artt jag har fått tillbringa den med mina barn
Och det är jag som borde fira att jag har fått äran att leva med dom
